Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!

Dark Trail 100+ miles

Dark Trail 100+ miles

 

”Berättelsen om sprakande höstfärger, 14 timmars totalt mörker, gemenskap samt hur man under ett dygn kan förvandlas till träsktrollet Shrek”

 

Men vi tar det från början. 100 personer var anmälda till att testa en nya 100+ miles (161k + bana) i Kullamannens regi. I dessa pandemitider var säkerheten rigorös och endast 100 personer fördelat på två startgrupper fick chansen att testa denna nya bana som kallades Dark Trail. I dessa två startgrupper var det dessutom individuell start, vilket ledde till att väldigt få personer sågs längs banan och deltagarna blev snabbt utspridda. I starten var det krav på munskydd för att minimera risken för smittspridning. I de få stationer som fanns serverades deltagarna mat/dryck/godis av funktionärer med plasthandskar som använde tång för att ge ut näring, stor eloge för ett stort säkerhetstänk.

 

Fem av oss i Slättrunnersgänget hade lyckats knipa en av de åtråvärde platserna som tog slut på 5 minuter och begett oss söderöver för utmaningen. Efter att ha checkat in två droplådor bar det iväg på Skåneleden med start i metropolen Örkelljunga, naturen brann i höstfärger och det var helt fantastiskt vacker natur. Martin, Pierre och jag tog snabbt sällskap och bestämde oss för att försöka hålla ihop så länge det gick. Kilometer, efter kilometer rullade på och efter ca 16 k kom vi till de beryktade spångarna som skulle gå genom våtmark i ca 2 km. Hade gått rykten om att de skulle vara såphala, men själv hade jag tänkt ”hur hala kan de vara” och ”det handlar ju bara om 2 k av 161 k”. Kan meddela att de var hala som såpa och ryktena inte bara stämde utan det var som att åka skridskor hela vägen, vilket slet oerhört mycket på ljumskarna. Martin hade skruvat i ett helt gäng ståldubb i sina trailskor och flög fram längs spångarna. För mig och Pierre tog det sin tid, men vi tog oss över helskinnade, dock med något genomtramp vid sidan av.

 

Efter spängerna följde magisk natur där det bjöds på allt ifrån eldsprakande bokskogar, mossgröna urskogar, fjällhedar som fick en att tro att man var norröver och ett gäng vägar och kohagar. Mest fascinerande var en grusväg där det till vänster var vacker bokskog i höstskrud och till höger var intensivt grön mossurskog, intressant att två så olika naturtyper kan skiljas av bara en smal grusskogsväg.

 

Redan från början hade vi kommit överens om en energiplan som jag testat sedan tidigare som innebar att vi tog en gel per 30 minuter och drack sportdryck var 15:e minut. Förutom detta åt vi i de två stationer som erbjöds, dels i Båstad efter 70 k samt i Ängelholm efter 120 k. Jag tog ansvaret för att hålla reda på tiderna vilket ledde till att vi följde energiplanen slaviskt, nästintill på sekunden. Energin var troligtvis det som fungerade bäst för mig igenom hela loppet och rent energimässigt hade jag ingen dipp alls och fick nog i mig ca 65-70 g kolhydrater per timme i snitt, (gick åt 38 umara gels, 2 U intend per station för att återstarta systemet samt 2 rör GT-tabletter för salt och magnesium plus några mars och snickers). Jag såg även till att var 3:e gel var med koffein för att hålla ett jämt flöde och inte bli sovtrött över tid.

 

Även att navigera via GPX-fil i klockan som var nytt för mig fungerade magiskt fint och gjorde att man hela tiden höll fokus.

 

Efter 36 k kom en trevlig överraskning då Salomon stod och grillade korv som de bjöd på samt erbjöd godis ur en candybar, givetvis med handskar och med tång. Efter detta började ett lätt duggregn som mer eller mindre höll i sig en stor del utav loppet, men inte störde nämnvärt. Helt plötsligt började vi arbeta oss ner från Hallandsåsen mot Båstad och hade avverkat 70 k när vi kom in i depå nr 1 och fick tillgång till våra droplådor samt bjöds på dricka och varm grönsakssoppa. Jag passade på att byta samtliga mina kläder till torrt, men fortsatte i samma skor, Inov-8 trailtalon 235, lättviktsterrängskor med väldigt lite dämpning. Detta skulle visa sig lägga krokben för mig senare i loppet, men hade sedan tidigare kört HCU 130 k med dessa, vilket hade fungerat bra. Depåstoppet i Båstad varade nog 25 minuter, tiden flyger verkligen fram när man är i depå…. Efter att ha tagit två U intend och satt på oss pannlampor gav vi oss ut från Båstad i skymningen i samma konstellation och började gåendes medans vi fortsatte äta grönsakssoppa medans vi tog oss fram längs med vattnet. Nu väntade hela 14 timmar i totalt mörker, detta var något som jag varit lite nervös för men omfamnade mörkret och tyckte mer att det gav en mysig känsla.

 

Kändes riktigt bra och vi var alla ganska fräscha i kroppen, detta trots en ganska offensiv öppning där vi efter halva sträckan 80 k inte använt mer än strax under 10h. Efter Båstad kom en försmak av hur Kullaberg skulle kännas när vi tog oss upp och igenom Englandsdals naturreservat och vidare ner mot Hovs hallar. Här började jag tvivla på mitt val av vintertights som jag skulle behöva ha resterande 9 mil av loppet, var nakenvarmt i stigningarna. Efter att ha rundat udden efter Hovs Hallar så visade det sig dock att bytet till vintertajts var ett genidrag då regnet och vinden tilltog och skulle ligga på under en stor del av resterande sträcka, detta samtidigt som tempot började gå ner något.

 

Vi stannade i Torekov för att fylla dricka och flossa en sväng! Här någonstans började vi nog alla stelna till något och började med att powerwalka i 2 min var 30:e minut i samband med intag av gel, so far kände jag mig fortsatt helt ok. Det ska dock sägas att även om det i stort sett var helt platt från Hovs Hallar till Kullaberg började efter Arild vid 147 k, så tär det på psyket att harva på platten där terrängen nästan bara består av stenstränder/rullsten och framförallt hälften av Sveriges samtliga kohagar. Det var så mörkt att även om man sprang bara ett par meter från havet vid vissa tillfällen så såg man det inte, utan pannlampa hade man varit totalt lost. Någonstans efter 100k hade Martin en liten dipp och jag och Pierre fortsatte själva i samma tempo och med samma upplägg. Även skaljackan åkte på för att hålla regnet och vinden borta. Kilometer efter kilometer avverkades i ett konstant ok tempo. Av och till såg det ut som att en stjärnhimmel dök upp framför oss, denna stjärnhimmel bestod av får som försökte sova längs leden och deras ögon lyste verkligen i pannlampans sken. Försökte att inte blända de stackarna som säkerligen undrade var vi var för filurerer som störde deras sömn. Vid midnatt anlände vi Ängelholm efter 120 k och den andra och sista droplådan och energistationen. Här bjöds det på varm linssoppa och magiskt trevliga funktionärer som gjorde allt för att serva oss slitna löpare.

 

Efter ca 10 min i stationen dyker Martin upp, så det visade sig att vi var ganska samlade ändå. Efter ca 20 min i stationen och påfylld med linssoppa och cola samt ha hävt två U intend så gav vi oss iväg längs en nu snittslad stig genom skogen. Martin valde att stanna ytterligare lite tid i stationen och såg ganska apatiskt och sliten ut, låg nog troligen back på energi. Efter ca 133-134 k började jag få ont i högerfoten och kände mig mer eller mindre tvungen att gå från denna tidpunkt. Tempot sjönk med någon eller par minuter per kilometer som ändå på något konstigt sätt rullade på. Jag sa till Pierre som kändes väldigt stark att jag tyckte att han skulle springa vidare själv då han hade chans på en riktigt bra tid och placering och min fot hindrade mig från att springa/öka tempo. Vi valde dock att hålla ihop genom natten och fram till Arild och berget. En reflektion var dock att ingen sprang om oss under denna tid, så min gissning är att det fanns fler slitna ultralöpare i natten. Tittade konstant på klockan och avståndet till kullens fyr och målet tickade neråt kilometer för kilometer, om än i ett långsammare tempo än tidigare.

 

Vid Arild valde Pierre att springa ifrån mig, vilket kändes som en lättnad då jag ville att han skulle få ut sina sista krafter, vilket han verkligen fick då han dundrade in på strax under 24 timmar på en 21:a plats av 100 startande. Själv tappade jag över 1,5 timmar och 12 placeringar de sista 10k. Jag hade fått riktigt ont i höger fot/smalben och linkade fram de sista 10k och försökte låta bli att stödja så mycket på högerfoten, vilket inte är helt lätt då de sista 10 kilometrarna är de absolut stökigaste med backar så branta att man behöver dra sig upp med ett rep där det känns som att om man tappar taget så är det troligen det sista man gör…. Det kändes lite som att solen aldrig gick upp då dimman låg så tät så det var svårt att se snitslarna längs den delvis obanade terrängen. Nästan så att man saknade mörkret då man lätt såg snitslarnas reflexer. Med 8 kilometer kom det en löpare i ett helt galet tempo som bara flög förbi mig i ett tempo som borde vara helt omöjligt efter 152 kilometers löpning, särskilt i denna terräng. Det visade sig vara Martin som gått från energibrist och apatisk till någon form av en Belgien Blue som dundrade fram långt över tillåten hastighet! Martin hade också stavar som han lagt i den andra droplådan, detta var mitt andra misstag, jag skulle inte ha skippat stavarna, de behövs på kullen!

 

Mina sista 8 kilometer var en enda lång pina med en allt mer verkande högerfot som jag började bli mer och mer oroligt för. Jag var dock inte ett dugg sugen på att bryta mitt första lopp någonsin, särskilt eftersom det var min debut på 100 miles. Mitt tempo sista biten hade fått sengångaren i filmen Zootropolis att framstå som sprinten Bolt! Efter ett gäng timmar i gegga så var den plötsligt där, aldrig varit så lycklig över att se Kullens fyr! Under de sista 27 k skulle det visa sig att min högerfot hade förvandlas från en människofot till ett träsktrolls, så träsktrollet Shrek tog sig i mål strax över 25 timmar på en 33:e plats av 100 startande, vilket jag ändå känner mig väldigt nöjd med utifrån förutsättningarna de sista ca 30 k.

 

Efter en snabb energipåfyllnad i mål ombads man lämna målområdet utifrån omständigheterna vi lever i. Aldrig känt mig så överlycklig att få en finishertröja som jag kommer att bära med stolthet Efter ytterligare några timmar tog sig Mårten och Lars i mål, så galet roligt att alla Slättrunners tog sig runt, starkt!

 

Reflektioner utifrån loppet

 

  • Min energiplan fungerade till 100%, hade aldrig någon dipp rent energimässigt.

 

  • Min Corus Apex 46 mm fungerade strålande att navigera med och batteriet är helt fantastiskt, var aldrig nära att gå låg på batteri.

 

  • Ultralöpare är ett fantastiskt släkte och underbara människor.

 

  • Innan loppet hade jag sprungit ca 270 mil och bra med höjdmeter, ink ett par längre tävlingar/träningspass så jag kom hyfsat väl förberedd.

 

  • Skåne är fantastiskt vackert!

 

  • 100 miles är för långt för mig att springa med i stort sätt odämpade terrängskor. Tror min begränsning här är ca 100 k. Skulle med facit i hand så klart stannat och knutit upp högersko och då upptäckt att min fot hade svullnat upp till en fot likt Shreks. Detta kanske hade kunnat mildra värken. Framöver kommer jag springa 100 miles lopp i mer dämpade skor och kanske byta till en större storlek en bit in i loppet för att ge fötterna utrymme att svälla.

 

  • På Kullaberg ska man ha stavar, slutsnackat om den saken. Var en stor miss att lämna dem hemma!

 

  • Så galet roligt att alla vi fem i föreningen Slättrunners tog oss i mål!

 

Efterord

 

Jag har känt mig aningen sovtrött och svullen i fötterna under den vecka som gått. Gick upp ca 3 kilo i vätska efter loppet som tog 14 000 kalorier att genomföra. Men efter ett par pass på motionscykeln och ett par återhämtningspass med lugn jogg mot slutet av veckan har svullnaden gått ner och mina människofötter har återvänt. Att vara ett träsktroll är inget jag väljer om jag inte måste! Trött, sliten och oerhört nöjd med att ha fått chansen att genomföra denna utmaning med bästa Slättrunnersgänget. Om jag har tänkt ut en ny utmaning? Så klart jag har!/

 

Testpilot Almroth

 

 

 

 

2 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
7 november 2020 - 14:56
Ååååh! Som vanlig blygsam motionslöpare, fullkomligt älskar jag att läsa RR från ultralopp! Allt från energiplaner, navigering, utrustningsbyten till mentala strategier att verkligen komma runt. Extra plus för efterord och reflektion. Tack för denna berättelse, och grattis till en fantastisk prestation och att ni hade en bra runda som grupp - häftigt!
Johan Olander
1975 • örebro
#2
8 november 2020 - 21:06
Grymt bra sprunget och en fantastisk rapport! 💪👍🌟
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.