Ett steg i taget.

Känner hur batterierna laddas.

 

För att inte vara sol och badmänniskor så har vi spenderat förvånansvärt många timmar i solstolarna. Vet inte var tiden tar vägen. Men faktum är att jag njuter. Jag brukar fort bli rastlös och vilja göra något men nu kan jag ligga och läsa, skriva eller bara stirra rakt ut i luften i flera timmar. Man mediterar utan att veta om det. Är fullständigt i nuet. Jag tolkar det som att jag är i behov av detta. Att ladda batterierna. Balans är viktigt, röra på mig måste jag även om jag står på laddning. En välbehövlig timme av helkroppsmassage igår och man var som pånyttfödd.

Livet vid poolen är inte så dumt.

Välbehövlig massage.

Så idag kände jag åter för en milrunda men tänkte att jag skulle springa på andra hållet. På vissa delar av sträckan fanns det bara vägren, inget avdelat för gångtrafikanter/löpare. Om det hade varit hemma i Sverige hade det inte varit några problem men i Thailand är det lite mer riskabelt. Bilarna brukar hålla sig utanför vägrenen men med motorcyklarna är det en annan femma, och motorcyklar finns det gott om. Så det gäller att vara extremt uppmärksam och hoppas på att de ser en eller i värsta fall vara beredd på en djupdykning in i djungeln. Den här vägen har betydligt större höjdskillnader än den jag sprang häromdagen så det var bara att dra ner på tempot och sakta men säkert plocka meter för meter. Inte för att det var svalare idag men av någon anledning så var värmen inte lika besvärande. Det var istället höjdskillnaderna som var den bidragande orsak till att det gick lite trögt. Men jag bara älskar det i alla fall. Det här handlar inte om att slå några PB eller ens att tänka kvalitet eller kvantitet. Jag bara njuter och springer. Fort eller långsamt, kort eller långt, vem bryr sig.

Men oss emellan kan jag berätta att det blev 10 km idag också.

 

Stora höjskillnader idag men det är bara att sänka tempot och tuffa på.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.