En milstolpe är passerad.

Jag kom på att det är tjugo år sedan jag började uppdraget som banmätare inom friidrotten. En milstolpe kanske? Nu är det inte direkt några milstolpar jag sätter upp, men väl en himla massa kilometermarkeringar har jag sprayat på gator och cykelbanor under dessa år. Det har hunnit bli många uppdrag och jag räknade ut att över 360 mil bana har jag godkänt.

Gammal historik. På 1600- och 1700-talets Sverige var en milstolpe Kronans sätt att markera avståndet längs våra landsvägar för att kunna införa traktamenten till sina ämbetsmän. På den tiden var en mil 10 688 m (18 000 alnar), men sedan slutet på 1800-talet är en mil 10 km.

Nyare historik. Min föregångare Gösta Andersson från Landskrona hade under många år haft uppdraget i Skåne. På hans tid gick man med mäthjul och mätte banorna. Sedan slutet av 1990-talet har man övergått till att cykla och med hjälp av ett litet finurligt räkneverk monterat i framhjulet (en s.k. Jones Counter) komma fram till hur långs sträckan är.
Noggrannheten är per decimeter, mycket säkrare än alla dagens GPS-klockor. Men det kräver ständiga kalibreringar, före och efter varje uppdrag. Framhjulet innehållet ju luft, och trycket varierar med temperaturen.

Jag tyckte uppdraget verkade skoj och skulle passa mig utmärkt så jag anmälde mitt intresse. Idag är vi trettio stycken banmätare i landet, alla utbildade av A Lennart Julin, inom Svenska Friidrottsförbundet.
Utbildningen ger de som godkänns intyg att få mäta banor i Sverige såväl som internationellt. Mätmetoden är densamma i alla länder, följer IAAF:s regler. Detta innebär bl.a. att löpare kan jämföra resultat satta i olika länder för alla banor som är godkända är uppmätta enligt samma mätmetod.

Första mätningen blev mycket speciellt, det stora, det riktiga Broloppet 2000. Bron var inte färdigbyggd då 1999, vi fick specialtillstånd för att vistas på bron. Det var jag och två danska kollegor. Att mäta kortaste löpväg på en byggarbetsplats med olika fordon och andra hinder, var en utmaning.
Den längsta mätningen, sett i tid, måste vara den på Österlen, som påbörjades på morgonen, men som inte hann avslutas förrän det var sent på kvällen och totalt mörkt. Med hjälp av följebilens strålkastare, riktade så jag kunde se banan, kunde vi avsluta mätningen.
Flera mätningar har varit för svenska mästerskap. Den mest omtalade troligen första SM-milen i Malmö, som först var godkänd, men som på måndagen underkändes av mig, eftersom banan dagen före loppet kortats utan att någon informerat mig.
Den senaste mätningen kunde också blivit lång, men 100 km loppet löps på en 10 km bana över 10 varv, så den får istället ses som en helt normal mätning.

Jag har haft glädjen att träffa många underbara personer vid dessa mätningar. Personer som är härligt engagerade, glada och trevliga.
Många av er har blivit mina vänner här på Facebook. Denna förmån är definitivt en sporre att fortsätta, en glädjeboost, en bonus. Jag har lärt mig massor av dessa personer jag mött, och förhoppningsvis även det omvända.
Mätningarna har tagit mig till många platser i Sverige, även detta är en bonus eftersom det blir en form av turistande medan vi utför mätningen.

4 kommentarer till inlägget

1956 • Lund
#1
8 januari 2020 - 13:10
Tack Per för ett informativt och kul inlägg. :)
Per Månsson
1956 • Lund
#2
8 januari 2020 - 21:36
Tack Mikael! :-)
Rolle H
1963 • Lindholmen
#3
8 januari 2020 - 22:06
Kul att läsa!

Bara 9 år på cykeln för mig...
Har faktiskt aldrig räknat ihop antal kilometer eller ens antalet tilltänkta banor och lopp jag mätt. Det blir kanske fler och mer än man tror, för mycket tid har det tagit. Dock vet jag att det är andra mätcykeln som jag sliter ut nu. Tramplagren gav upp på den första efter alla start och stopp. :-)

Per Månsson
1956 • Lund
#4
11 januari 2020 - 19:02
Det blir säkert en väldig massa kilometer. :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.