RunTobyRun!

Höstens viktigaste vecka

Mina första 1.6 kilometer sedan ryggontet slog till förra fredagen. Visserligen i gångfart, men ändå...

 

Ojojoj! Nedräkningen går hysteriskt fort, nu är det BARA fyra veckor kvar till New York och med tanke på att min rygg fortfarande inte är okej är det förstås väldigt ont om tid. Tack och lov har ryggen svarat bra på behandlingarna och rehab-övningarna – så just nu känns det inte helr otänkbart att kunna komma till start den 3 november.

Vecka 40… Halvvägs mellan Färöarna och New York var den här veckan tänkt som höstens viktigaste vecka som avstamp och värdemätare på formen inför min sjunde mara. Planen var att jag skulle springa 15 km i måndags, 5-6 i lugnt tempo i onsdags samt 33.5 igår på Gråmanstorps Backyard Ultra, men av detta blev det förstås inget. I stället blev det en vecka bestående:

* Två vändor till naprapaten

* Stretch + foamroller-övningar morgon och kväll

* Fem vändor till gymmet (77 km cykel, 3.6 km gång på löpband)

* 3 km promenad i skogen – utan tvekan veckans höjdpunkt.

 

Veckans bästa! Nästa helg kanske jag kan jogga varvet?

 

Det är förstås trist att häcka inne på gymmet istället för att vässa formen utomhus. Men det blev en viktig vecka i alla fall. Och det ger en liten boost att ryggen trots allt blivit lite bättre, fortsätter det så här kan jag kanske jogga lite i slutet av nästa vecka. I så fall är det tre veckor kvar till New York, vilket förstås är knappt om tid men ändå kommer att räcka för att i alla fall komma till start – även om det blir i rätt otränat tillstånd. Blir förstås också intressant att se vad ryggen och sätesmuskeln – säger om fyra mils löpning men den dagen, den sorgen. Då är jag i alla fall på plats!

Hur illa är det då? Ja, det är svårt att beskriva. Jag går inte längre som en bajsnödig pingvin utan kan promenera rätt obehindrat och i hyfsat tempo. Då och då ömmar det till – värst är det när jag ska upp och ner från sittande, kliva ur bilen eller plocka upp saker på golvet. Ta på byxor, strumpor och kalsonger är inte heller särskilt kul utan görs lättast i liggande ställning i sängen. Och det är bra med långa skohorn…

Så sent som i måndags och onsdag förmiddag kändes det för jävligt, nu är jag i alla fall optimistisk och gör som grodan: lever på hoppet.

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet med bilder och statistik på www.runtobyrun.se

2 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
7 oktober 2019 - 06:39
Skickar hopp om snabb bättring!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
7 oktober 2019 - 06:42
Tack Monica, jag hoppas, hoppas, hoppas men det gäller förstås att se upp så jag inte åker på något mer bakslag för då är det nog kört...

Hade varit ”bättre” på alla sätt och vis om detta kommit i november istället
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.