Kullamannen – sex dagar till start

Den 3 november går starten på Kullamannens långa distans. Klockan 11 på fredag skricker någon kör och Sveriges i särklass största startfält någonsin på ett 100 miles-lopp rullar iväg i sakta mak. 184 löpare är anmälda. Lite väderberoende förstås men det kommer knappast vara mer än 150 på startlinjen.

Växjöligan är som vanligt ganska stor. Fem startande på 100 miles. Jag sticker ut hakan och säger att nu är det blott Kristinehamn som fler ultralöpare per capita har.

Vem vinner? Det gör Johanna Bygdell. Så nu behöver vi inte fundera mer på det. Kanske kan Patrik Björkqvist följa henne. Gissningsvis kommer hon vara först till Arild och sedan kan möjligen några komma ikapp henne på varven runt Kullaberg, om hon har en halvdan dag.

Igår sprang jag 4 mil runt sjön Rottnen. En bra runda som jag gärna gör igen. De andra som ska till Kullen tyckte att det var mycket så här nära tävlingen så de valde annan löpning. Jag försöker kompensera för en träningsmässigt genomrutten oktobermånad. Sedan slutet av augusti har jag jobbat väldigt mycket. Efter Black River Run blev det förstås några lugna veckor och takten på jobbet tillsammans med att årets stora mål redan var avklarat så blev inte träningen prioriterad. Ett par veckor på resande fot och ett maraton att arrangera gjorde att jag upplevde att träningen inte fick plats. Och att det inte gjorde så mycket. Jag hade roligt på jobbet, maraförberedelserna tog mycket tid och själva genomförandet av Växjö maraton var otroligt stimulerande. Men allt detta tog energi så att jag inte orkade ge mig ut särskilt ofta. Oktober månad innehåller fram till den 28:e bara sju träningspass och knappt 13 mils löpning.

Häromdagen började jag titta lite på detaljerna runt Kullamannen och då väcks förstås motivationen, och oron för den uteblivna träningen. Därför 4 mil igår. Det ökade min oro ännu mer. Lår, höftböjare och vrister blev så himla trötta att jag faktiskt funderade på om det överhuvudtaget är lönt att komma till start. Det är det förstås. Vad göra? Det normala vore förstås att dra ner lite på volymen och spara krafter till tävling, men det är inte en strategi som jag nu skulle känna mig trygg med. Istället bestämde jag mig för att springa varje dag fram till och med onsdag. Det kan knappast bli sämre av det. Och idag skiner solen och lockar ut mig runt Södra Bergundasjön.

Kullamannens första 9,5 mil kommer vara lättlöpta. Relativt platt med lite stökigt underlag, bitvis teknisk, bitvis kladdigt, kommer passa mig bra. I sådant trivs jag och vet att jag står mig bra. Det som händer därefter är mer ovant. Stundtals väldigt tekniskt och kuperat, ibland brant som tusan. Det blir viktigt för mig att ta det lugnt första 10 milen och det blir svårt. Att motstå frestelsen att springa fort under ljusa timmarna, och då banan är flack, kommer vara svårt. Delmål ett är att komma till Himmelstorp första gången med pigga ben och energi- och vätskedepåer välfyllda. Dit är det 82 km och klockan bör då vara närmare 20 än 19. Första etappen förbi fyren till Mölle blir mest en orienteringssträcka, sedan väntar tre fulla varv på Kullaberg. Där måste en plan göras, hur fort och var kan man springa på, var kan man slappna av, under de sista 6 milen.

Förmodligen kommer alla på långa distansen hinna få sällskap av de som springer kortare och startar på lördagen. För mig kan det vara både stimulerande och nedbrytande att springa med de som är pigga och snabba så här sent in i loppet.

Mörkt ungefär mellan 17 och 08 kräver en del arbete med pannlampa. Det blir en ny erfarenhet, 15 timmar nattlöpning. Men förmodligen är det en ganska liten utmaning, relativt sett. Totaltiden och kuperingen i kombination med extremt blött underlag kommer vara besvärligare.

Nu ut i solen.

1 kommentarer till inlägget

Dan Fallquist
1971 • Karlstad
#1
29 oktober 2017 - 16:11
Kul att läsa! Stort lycka till på Kullamannen!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.