Race report – Ironman Kalmar 2017

Kalmar Ironman – årets A-race och min andra Ironman. Senast det begav sig var i Kalmar 2015 – då kom jag i mål på 10:46:01. Nu skulle det gå lite snabbare, gärna under tio timmar. Delmålen var att simma under 1:10, cykla under 5:00 och springa in runt 3:40.

Senast det begav sig: 10:46:01.

Träningen har gått bra senaste åren. Framför allt har jag fått till en bra kontinuitet tack vara Oscar Olsson och O2Tri samt en bra mängd som livet tillåter (nånstans runt 11 h / vecka i snitt). Målet kändes med andra ord inte orimligt – även om det mesta måste klaffa för att lyckas.

Som vanligt har ett par delmål passerats på vägen. För mig är det ett sätt att hålla motivationen upp när det fortfarande är många månader kvar till huvudmålet.
Först ut var Stockholm Marathon där jag tänkte kuta under 3:15, men kom in på snöpliga 3:22 efter att ha mött väggen alldeles för tidigt.
Därefter var det Vansbro Triathlon (halv Ironman-distans) där sim och cykel gick kanon men med en löp-genomklappning (1:50 på halvmaran) i värmen.
Helgen efter var det dags för Vansbrosimmet som landade in på 48 minuter efter en simning med fantastiskt bra och lätt känsla. Simningen har hittills varit min absolut svagaste gren, men den har tagit sig senaste året. Dels har jag simmat för Anna-Karin / Simcoachen både i bassäng och ute, dels har jag simmat mer än tidigare år. Och voila, plötsligt händer det!

Benproblem. Löpsjälvförtroendet är inte på topp.

Efter Vansbrosimningen gick jag in i det sista tunga träningsblocket. Vänster ben hade börjat strula två veckor efter Stockholm-maran, med ömmande insida av låret samt höften. Sprang jag pass tätare än med två dagars vila blev det värre, så jag beslöt att bara springa långpass och brick-pass och stå över allt vad tröskel och distans heter. Man kan lugnt säga att löpsjälvförtroende inte blev bättre av detta, även om symptomen sakta avtog för att vara nästan helt borta när tävlingsveckan kom. Till min glädje flöt simningen på och cykeln kändes riktigt bra – 250 mil på tempon från juni och framåt får jag vara nöjd med.

Summa summarum när träningen var gjord: bra självförtroende i simning och på cykeln, mindre bra på löpningen.

Hela familjen begav sig ner mot Kalmar på torsdag morgon för att i lugn och ro hinna med hotellincheckning, simning på banan, registrering och briefmöte. Hade hela sommaren känt ett stort lugn inför loppet. I vanliga fall brukar jag bli lättirriterad och lite mer introvert när det närmar sig, men inte denna gången. Jag var lugn som en filbunke och det kändes nästan lite overkligt att det var race inom 48 timmar. Bra eller dåligt, jag vet inte, men väljer att ta det som ett gott tecken.

Testsimning av banan tillsammans med Patrik. Bra att hitta siktpunkter.

Race-briefing med Michael – och några tusen andra.

På fredagen var dags för en kort tur med cykeln i race-mode för att se att allt fungerade. Det var också dags att växa upp och börja tävla med skorna för-fästa på cykeln och övade därför ytterligare några gånger på att ta på skorna i farten på cykeln, vilket gick kanon. Därefter incheckning av hojen och påsarna.

Incheckad och klar, nästan. Skor och flaskor sattes på morgonen efter.

I år har jag gått över till att köra Maurten 320 vilket har förenklat energiplanen något enormt. På cyklingen var det 2,4l Maurten 320 fördelat på tre flaskor som gällde. Enkelt med en flaska var sjätte mil. Jag hade också två små Umara kokosbars för att få något att tugga på, men mest som en mental bonus egentligen. På löpningen var planen att springa ut från växlingen med en 4dl-flaska med Maurten 320 för att sedan få en ny langad av grabbarna Rosencrantz i slutet på varv 1 och 2. Hade också stoppat ner några gels i löp-påsen som backup. Givet den enkla nutritionen blev växlingspåsarna föredömligt tomma – i cykelpåsen låg bara hjälmen och två bars.

Ett besök hos Maurten var till stor hjälp!

Somnade vid 11-snåret på fredagkvällen och vaknade till ljudet av regn vid 5. Sex timmars sömn är ändå helt ok. Mötte upp Michael och Robert vid frukosten 5.15 och vi knatade sedan iväg mot växlingsområdet vid 5.45 för att vara framme vid 6. Regnet hade upphört och det var ganska lugnt ute. Har inte förstått varför folk går upp innan fyra (om man nu bor i Kalmar). Att fixa energin, kontrollera däcktrycken, fästa upp skorna och titta igenom växlingspåsarna en extra gång tar max 15 minuter, så 6.30 var jag vid simstarten ombytt och klar för att värma upp. Alltså ingen anledning att stressa upp ur sängen mitt i natten. Jag var fortfarande lugn som en filbunke.

Snart start! Pepp!

I startledet ställde jag mig lite framför 1:10-skylten. Anna och barnen dök upp för att se starten. Kom i vattnet och vevade iväg med bra känsla. Det var inga större vågor att tala om då vinden kom från sydväst, dvs frånlandsvind. Upp mot 1500 meter snittade jag 1:40-tempo men när jag vände söderut igen kändes motvinden och farten sjönk något. När vi vallades in i hamnen och kanalen blev det trängre och härifrån blev det också lite gruffigare i vattnet. Absolut inga konstigheter, men en och annan fot på kroppen, nån arm i ryggen, fick simma över nån som bestämde sig för att snedda framför mig osv. Enda konsekvensen var att farten gick ner ytterligare lite.

På väg upp mot sista bron kom en simmare bakom och träffade mig mitt över chipbandet på vänster ben. Trots att jag satt det under våtdräkten lyckades vederbörande dra loss det så att det kanade ner mot min ankel där det hängde och dinglade. Simmade 100 meter med foten som ett ankare för att chipet inte skulle åka av, men bestämde mig för att stanna och fästa upp det igen. Sagt och gjort, simmade vidare bara för att exakt samma sak skulle hände igen med 200 meter kvar till uppgången. Sket nu i att stanna och simmade på med foten spänd som ett L för att behålla chipet. Inte bra för farten, sista kilometern gick i makliga 1:50-tempo. Ställde mig upp på rampen efter 1:07:39 och passerade tidtagningen vid 1:08:07. Första målet avklarat och riktigt nöjd givet strulet!

Snabbt av med våtdräkt, i med två bars i ryggfickan, hjälmen i handen och ut mot cykeln. Hjälmen åkte på mest under tiden. Ner med cykeln från stället, givetvis brister gummisnodden till skorna så att de släpar i marken. Ute ur växlingsområdet på 2:30. Godkänt!

Upp på cykeln och trampa iväg. Fortfarande blöt asfalt efter nattens regn så jag tar det lugnt i rondellen efter 200 meter. Vis av erfarenhet vet jag att blöta doserade rondeller kan vara förrädiska. Sedan är det fullt blås och jag får på mig skorna. Ut över Ölandsbron och ner förbi Färjestaden mot Mörbylånga. Vinden har friskat i och det blåser en rätt hård mot/kantvind. Kurar ihop mig och fokuserar på att hålla jämn tryck i pedalerna då det är otroligt lätt att gå lite för hårt utan att märka det. Ligger ganska jämnt runt 36-37 km/h. Benen känns riktigt fräscha.

Cyklar om mängder med folk och får hålla tungan rätt i mun för att inte hamna i en ”drafting-fälla” när någon framför plötsligt bestämmer sig för att cykla om och går ut i andra ledet och trycker på för att gå om.

Vid rundningen av södra änden av Öland får jag äntligen medvind och när jag svänger upp norrut igen är det cykel-Nirvana jag kommit till. 45km/h på under 180 watt. Gör fyra mil under timmen. Blir förvånad när jag kommer ikapp Michael som är überstark rakt igenom, han verkar ha en tung dag.
Vid vätskekontrollen efter sju mil slänger jag iväg första Maurten-flaskan som nu är tom och tar en vattenflaska. Smakar alltid gott med lite rent vatten, öven om Maurten är väldigt förlåtande.

När jag viker av väster ut igen för att köra över Alvaret är det en vägg som möter mig. Både slakmota och stark vind rakt i ansiktet! Jag fokuserar på att hålla mina 230 W och kommer därmed inte över 30km/h på hela sträckan, men bra att inte bränna benen nu. Michael passerar mig och försvinner sakta iväg framför mig. Passar på att göra ”lilla usch” i backen ner från kyrkan mot västkusten. Man vet aldrig när en flaska vatten kan komma till pass!

Riktigt härlig medvind sista milen upp längs västkusten mot bron. Hamnade i ett euforiskt tillstånd och ögonen tårades sig. Just precis då kom jag ikapp Michael igen och skrek ”Det är så att man lipar – fan vilken go känsla det är i benen!” när jag passerade och han sken upp som en sol.

Det var återigen dags att möta väggen när jag svängde ut på Ölandsbron. Samma procedur som över Alvaret, hålla watten på 230 W och kura ihop sig så gott som möjligt.

Väl på fastlandet igen viker banan av norrut. Tycker att dessa sex mil är riktigt tråkiga då det mest är skarpa svängar och avfarter på rätt små vägar, hela tiden över rullande kullar. Som grädde på moset kändes det som konstant motvind, hur vägarna än svängde. Hur som, det är inte en sträcka där jag kan göra det jag gillar bäst – hitta ett jämnt flyt och bara trycka på.

Cyklade större delen av fastlandsrundan helt solo. Framme i Kalmar och växlingen på 4:57:28! 76:e snabbaste tiden av alla 2200 inkl. proffsen, cykelmålet uppfyllt! Omöjligt att inte fundera på hur det hade gått utan den kraftiga vinden.

Kutade in och hängde upp cykeln. Var tvungen att stanna och lätta lite på trycket i blåsan innan jag sprang in i ombytestältet för att ta på strumpor, skor, nummerlapp, keps, solglasögon och fiska upp några gels och första Maurten-flaskan. Blev lite strul med strumporna så T2 blev lite väl lång: 4:45.

Team Hedeback – det bästa supportergänget!

Ut på löpningen. Temperaturen kändes ok och benen var något trögstartade men på det stora hela ok. In genom stan och där stod familjen och hejade – med förstärkning av min mor och far som överraskande hade dykt upp från Göteborg! Kul!

Planen var att gå ut i 5-tempo och hålla det så länge som möjligt samt springa genom vätskestationerna nu när jag hade vätska med mig. Höll 5:01-snitt de första åtta kilometrarna men sedan blev det för motigt och jag gick en kort bit. NEJ! Kutade på men började gå genom stationerna för att hälla vatten över mig och dricka en mugg cola. Sprang fortfarande mellan, men började snart gå i de små uppförsbackarna. Tempot gick ner mot 5:20 och vidare. Energin fungerade fint, det var inte där problemet låg. Jag hade inte den mentala styrkan att skärpa mig! Andra varvet rullade på på samma sätt trots att hela familjen hejade som galningar! Tack!
Ett stort tack också till alla vänner och träningskompisar som stod och hejade utmed banan, imponerande många var på plats!

När jag väl sprang gick det ändå i ok fart. Bara det att jag inte sprang hela tiden…

Under tredje varvet började det kännas som löparknä i vänstra knät och jag fick gå några gånger extra. Tänkte inte riskera knät nu när sub10 ändå var borta. Löpningen ”gick” på 3:55:48.


Hundra meter innan röda mattan och upploppet kom min träningskompis Patrik kutandes och passerade mig. Han var i sin tunnel och såg mig inte, men jag tog hans rygg. Vi hade båda sub10 som mål, är väldigt jämna totalt sätt och tränar för Oscar. Roligt att han kom ikapp och vi fick gå i mål samtidigt (även om han hade startat en minut före mig ;) ). Händerna i luften och igenom målportalen på 10:08:26 – en tid inom den översta tiondelen. Otroligt skönt!

I mål tillsammans med Patrik och Michael.

Yes!

Även om jag inte klarade mitt mål att gå under tio timmar är jag riktigt nöjd. Nytt personbästa med nästan fyrtio minuter och vetskapen att det finns mer att hämta känns väldigt bra. Simningen gick enligt plan, men med några missöden så det finns lite mer att göra där i dagsläget. Cyklingen lyckades jag exekvera kliniskt. Hade som mål att snitta 225-230 W och landade på 227 W (231 NP). Energin fungerade kanon. Löpningen är inget att skriva hem om, bara att konstatera att jag måste blir tuffare mentalt – en riktig motivator inför nästa år.

Tack för all support Team Hedeback! Love you!

Nu är det dags att fundera över nya mål och göra planer – bland det roligaste som finns!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.