Elitmotionären

Elmar och Emil

Bland de intressantaste bloggarna just nu är Elmar Engholm på ”Löpning för alla”. Här får man följa en elitlöpare på nära håll. Det handlar om träning och tävling, men han skriver också om utbildning, livet i USA och en del annat. Han skriver ganska kort och direkt. Rakt på. Det gillar jag!

 I ett inlägg tidigare i år svarade Elmar på Johan Esks DN-krönika om den låga standarden i svensk löpning. Jag håller med honom. Det händer mycket bra inom svensk löpning på både dam- och herrsidan just nu. Särskilt på medeldistans, och det borde uppmärksammas mer. Den globala konkurrensen inom medeldistanslöpning är inte stenhård. Den är mördande! Elmar står mitt i detta, och det gör blogginläggen extra intressanta.

 Elmar och jag är klubbkompisar i Hässelby, men jag har aldrig träffat honom. Vi springer i skilda världar, så det här är ingen partsinlaga. Det är inte så att jag alltid håller med honom. Det första jag läste från honom var en gnällig kommentar om ett försenat tidsschema. Han hade återvänt från USA för att springa tävlingar i Sverige under sommaren.

-Katastrof! det skulle aldrig hända i USA, menade Elmar.

 Jag tyckte han lät lite som den divige hårdrocksgitarristen Yngwie Malmsteen som stack till USA på 80-talet. Men att han kan skriva, det märkte jag direkt.

 I inläggen lyfter Elmar ofta ut saker av generellt intresse. Det kan handla om löpstyrka, farthållning under kvalitetspassen eller teknikövningar. Han delar också med sig hur han tänker kring tävlingar och prehabövningar. Sånt gillar jag, det är helt i min smak! Inläggen skulle kunna fungera som utbildningsmaterial för elitmotionärer.

 I inläggen får man också lära sig saker om idrottslivet i USA. Deras tävlingssystem har aldrig intresserat mig förut, men i vintras började jag följa resultatrapporteringen från den amerikanska inomhussäsongen. Där förekom en del bra svenska prestationer på medeldistans. Bl.a. slog Elmar själv svenskt rekord på engelska milen. USA-träningen har utvecklat honom.

 En annan löpare som utvecklats positivt på senare tid är Emil Danielsson. Jag vet inte om han bloggar, men jag har sett honom live några gånger. Han är bara 18 år, så han tävlar fortfarande på samma tävlingar som jag. Han ligger ofta längst fram i sitt heat och borrar. Det luktar starkt av syreupptagning när han drar förbi. Det gillar jag. Helt i min smak!

 Elmar och Emil, där har ni mina favoriter i den groende svenska medeldistansmyllan. Där finns mycket att upptäcka bakom fixstjärnan Andreas Almgren. Lite tråkigt kanske att jag väljer ut två löpare vars pappor sprang i landslaget på 80-talet. Men det har stor betydelse i längden. Båda har coacher på nära håll som vet precis vad det handlar om att vara löpare. Kontinuitet, långsiktighet, träningsvolym, prehab… Kan norrmannen Ingebritsen göra 3.32 på 1500m, så kan Elmar och Emil. Minns var ni läste det först!

2 kommentarer till inlägget

1954 • Falun
#1
29 juli 2015 - 08:36
Eftersom jag numera huserar i Dalarna så har jag lagt märke till vilken utveckling Emil har haft de senaste åren. Kan bli spännande framöver. Annars är det väldigt tunt i Dalarna vad avser löpning på medel och långdistans. Mina med mig jämngamla löpare jämför ofta med svunna tider och hur extremt många snabba löpare som sprang för Kvarnsveden.

Även jag har läst lite av Elmars blogginlägg och håller med dig, ömsom vin ömsom vatten.
1969 • Järfälla
#2
29 juli 2015 - 09:35
Tack för kommentaren Leif!
Ja, Kvarnsveden var verkligen stora på 80-talet. Min kompis från Sundsvall Sven Johansson, sprang med dem en kort period. Jag frågade honom om han tränade med Jonny Danielsson.
-Nja, inte så ofta, men jag minns en nedjogg på 12km efter tävling.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.