jag VILL springa!

Idag var dagen. Vaknade tidigt och gjorde matsäck till pojkarna, dags för slalomtävlingar i Hyvinge. Tillbaka i sängen och läste lite, somnade om och blev helt mosig i huvet. Släpade mig upp, åt frukost, tittade ut på solen och bytte om. Det krävdes lite övertalning, rätt mycket annat som försökte stjäla uppmärksamhet, men till slut stod jag med broddar, buff, mössa, vantar och hela konkarongen utanför dörren. Iväg. Jag hade lovat kroppen att den fick gå när den blev trött och det blev den – fast inte lika trött som jag trodde. Jag sprang 2 km, gick en bit, sprang igen, gick i uppförsluten och sprang. Struntade i klockan (som ändå laddade ur helt), kisade i solen, halkade inte alls på isen eftersom broddarna funkar fantastiskt – och njöt. Njöt av att bli svettig, njöt av att bli trött, njöt av att jag var ute, att jag kunde och att jag VILLE.

Det blev dryga 10 km. En första runda som ska följas av många. För jag vill ju springa. Det är det jag mår bra av, det är det som gör mig glad. Jag kommer aldrig att bli snabb, men jag kommer att kunna springa mig glad och stark och lycklig och skuttig. Det hoppas jag kunna göra ofta och länge framöver.

Hoppas att ni också får en bra och glad känsla den här lördagen. Nu kan jag ta itu med det där vanliga igen.

IMG_6948

tack å hejdå antibiotikan – hoppas jag slipper träffa dig igen

IMG_6960

glad, som sagt


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.