Triathleten Elise von Alexy, en av helgens nöjda cyklister Foto: Mathilda Piehl

Med kärlek till Vänern Runt

TävlingsberättelseI helgen gick 42:a upplagan av Vänern Runt av stapeln, ett motionslopp som med sina 580 kilometer är ett av Sveriges längsta. Redaktionen fanns på plast för att ta tempen på arrangemanget. Fantastiska funktionärer, en perfekt sammansatt klunga, trevlig after bike och strålande solsken gjorde upplevelsen till en av de bästa på cykel.

Vi, Mathilda och Emy, anlände torsdag kväll till ett regnigt Örebro. Hundratals pirriga, och kanske lite nervösa, cyklister fixade med kedjor, slangar och sadelväskor. Stämningen var förväntansfull, skulle det regna imorgon också, vilka kläder väljer man för en etapp på 220 kilometer om det regnar och hur mycket socker behöver man ha i fickan?

Dag 1

Morgonen inleddes med kaffe och juice serverat med soppskedar. 

Vid start sprack molnen upp och en något osynkad klunga rullade ut ur Örebro, men längs vägen hittade vi varandras tempo. Nio fantastiska mil fick vi innan Emy kraschade med huvudet före. En bilförare gjorde en ansats att köra in i klungan och någon bromsade till medan en annan inte hann med.

Istället för att på en gång cykla vidare fick vi ta del av loppets sjukvårdsteam. Alla mycket proffsiga och med en omvårdande aura som fick även den hårdaste cyklisten att smälta. Emy fick fortsätta i bil, med trevligt sällskap, medan vi andra rullade vidare.

På kvällen inkvarterades vi i en skola i Åmål. På liggunderlag samlades cyklister sida vid sida för att jämföra dagens upplevelser. Flera nya bekantskaper stiftades och Emy fick många uppmuntrande klappar i ryggen.

Dag 2

Den här dagen hade nog många fasat inför, hur skulle det bli att cykla 220 kilometer efter att ha trampat hela dagen innan? Det visade sig gå finfint. Emy inhandlade en ny hjälm av före detta cykelproffset Kjell Nilsson, som fanns på plats för Shimanos räkning, och satt åter på cykeln. I strålande solsken rullade vi uppför och nerför långa slingrande backar i underbar natur. När vi blev omkörda av de starka SubXX kvinnorna hejade vi på och när vi körde om de lite långsammare promenadcyklisterna blev vi själva påhejade.

På kvällen i Mariestad var stämningen uppsluppen. Nervositeten hade släppt för de flesta och många tog en tur till hamnen där glass och alkoholfri öl intogs tillsammans med samtal kring dagens upplevelser.

Att få dela sina bravader och misslyckanden med andra cyklister var en del av det fina med Vänern runt.

Dag 3

Sista etappen från Mariestad till Örebro var lite kortare och de 130 kilometrarna avverkades i strålande solsken. Klungan funkade nu som ett väloljat maskineri och kaffet i depåerna smakade himmelskt.

Det konstiga var att man efter så många mil på cykel inte längtade efter att stiga av, utan snarare oroade sig över att det skulle ta slut. 

På vägen hem till Stockholm ösregnade det igen och vi undrade om solen bara sken över cyklister, eller om det varit sol för alla under helgen.

Vänern Runt blev ett minne för livet, olikt andra lopp. Med en känsla av gemenskap och grym cykelattityd delade cyklister på många olika nivåer glädjen över att cykla. En del körde så fort att man knappt hann uppfatta loggorna på ryggen, andra tog hela dagen på sig. De flesta kom i mål med ett leende på läpparna.

För bildspel från loppet se nedan:

 

 

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.