SLOWJOGG

Västergötland runt



Under juli hade jag lite olika varianter av cykelfokus planerat, men ett efter ett rann ut i sanden så jag kände att jag fick hitta på något själv. Tittade på olika rutter som Vänern runt, en runda utmed västkusten eller upp till Dalsland, övernatta och sedan cykla hem, men inget av det kändes direkt lockande på egen hand så jag började fundera över lämpliga dagsturer. 

Funderade över trevliga vägsträckningar jag kört tidigare både med bil, cykel och till fots och tänkte ut bra vägar upp till Vänern. Letade runt lite på kartan efter andra bra destinationer och kom fram till att Hjo och Timmele låg rätt bra till. Vägen från Timmele och hem visste jag också var riktigt fin så det kändes hållbart. Med en distans på runt 35 mil var det både en rejäl utmaning, men också greppbart som endagstur.

Planen var att starta vid gryningen och vara hemma innan det blev mörkt. Tänkte mig att 25 km/h effektiv tid och en timmes rast per 5 timmar skulle lösa det och jag gjorde ett löst schema med hålltider vid Hällekis och Hjo för att jag inte skulle slarva bort dagen helt utan att stressa. Dagen innan laddade jag tröjan och cykelväskan full med gel, mineraltabletter  och snickers. Men jag hoppades nog snarare på ett energiintag på mysiga kaffeer efter vägen. Klockan var satt till 03:30 för att hinna äta frukost innan starten kl 04:00.

När klockan ringde kände jag dock att det var lite för mörkt så jag tog frukosten i lugn och ro och kom iväg 04:20 när det kändes som det började ljusna i alla fall. Första 6 milen upp till Vara var jag i princip helt själv på vägen en oerhört skön känsla att med vinden i ryggen se solen gå upp över släten i lugn och ro och jag älskar när solen börjar värma på morgonen, inte sällan mina bästa minnen från 24 timmarsloppen.

Melan Vara och Lidköping (där jag gjorde första riktiga stoppet) blev det några sträckor på större vägar både med och utan cykelbanor. Kände att jag nog gärna skulle hålla mig undan de större vägarna och städerna för bästa känsla så här bestämde jag mig för att ta en alternativ rutt från Hällekis till Tibro. Istället för att åka över Skövde skulle jag ta mindre vägar förbi Lugnås och en massa byar som jag inte hade koll på alls. 

Förirrade mig lite efter Lidköping och kom in på grusvägar som ledde åt fel hål i jakt på en lämplig cykelväg. Här skulle jag nog valt landsvägen direkt i Källby ut mot Hällekis. Tapade lite fokus och humör här, men det hämtades snabbt ut när jag kom ut på vägen mot Hällekis som både är extremt cykelvänlig och fantastiskt vacker... Kändes nu helrätt att gå på småvägar och småorter.

Efter Hällekis drog jag så norrut mellan Vänern och E20 mot Lugnås. Även här levererade vägar, landskap och väder till 100%. Från Lugnås hade jag egentligen ingen koll men körde på ungefärliga vädersträck och hade några småorter som jag borde kunna pricka in. Det lyckades jag med rätt dåligt och det blev en rejäl omväg här, men så länge vägarna var fina tyckte jag det kändes helt OK. Stod dock i ett antal trevägskorsningar och var tvungen att ta upp telefonen för att orientera mig någorluda.

Efter att ha träffat på cyklister som guidade mig till bra vägar till Tibro kände jag hopp i att jag var på rätt väg, men lite oro över att tiden och distansen nu runnit iväg. Tibro låg ca 2 mil längre bort än jag hade beräknat. Efter att ha provianterat lite bestämde jag bmig ändå för att köra ända ut till Hjo. Det var i efterhand inget jättebra beslut, men jag hade ju idéen om att stå både vid Vänerns och Vätterns strand och vad vore väl ett idiotprojekt om man inte hade lite fixa idéer därtill?

Vägen till Hjo var lite större än de tidigare valen, men det var även mycket nerför så det kompenserade i känsla. Väl framme vid Vättern hade jag målbilden att äta i hamnen, men efter 22 mil i sadeln hade nog varken jag eller de övriga gästerna på hamnkrogen uppsakkat mig som sälskap till en toast skagen till överpris så det blev Sibylla och jag kom till slut iväg från stan ca 10 min efter tidsschemat, vilket kändes helt ok eftersom jag startat 20 min för sent och kört 2 mil längre än planerat. Lärdommen i Hjo är nog ändå att inte åka till för populära stället. Tibro passade där bättre i sin vardagslunk än den turistspäckade pärlan vid Vättern. 

Efter Hjo var det återigen ut på större vägar och nu var det rätt jobbigt att behöva förhålla sig till bilar och vägrenen. Tänkte att det skulle bli bättre när jag svängde in på den mindre vägen mot Tidaholm men nu mötte jag istället en rätt mastig uppförsbakce och Västergötlands minst lockande asfalt. Här fick jag kämpa ordentligt både fysiskt och mentalt i runt 4 mil innan jag hittade mindre vägar igen fortfarande dock med en rätt stor osäkerhet om jag var på rätt spår. Vid det här laget hade också fötterna börjat göra ont och jag stannade med jämna mellanrum för att släppa ut dom lite.

Tillslut lyckades jag i alla fall hitta till Trädet (gissar att det inte ska uttalas som substantiv i bestämd form, men jag gör det ändå). Härifrån körde jag enligt min plan igen och vägarna utmed ätran var också jättefina och rimligt trafikerade. Spontanbesökte en musikaffär i en lada, tog en fika i solen vid Ätrans strad i Baske Kvarn där jag även blev försäkrad om att "till Alingsås via Timmele var det minsann inga backar". Det stämmer säkert när Bertil och Margareta kör där med bilen, men när man har närmare 30 mil cykel i benen kan jag lova er att här finns det backar. Från Timmele till Annelund var det också oväntat långt.

Jag stannade nu en gång per mil och luftade fötterna och försökte hålla sockernivåerna upp samtidigt som jag började bli lite jagad av mörkret. Från Annelund var det återigen skapligt bekanta vägar och jag kände att jag nog skulle klara det även om tiden var knapp. Nu började det gå nerför igen efter närmare tio mil där jag plockat rätt mycket höjd. De många stopen gorde nog också att jag hållit sockret uppe rätt bra och med 36 mil i benen lyckades jag köra en mil på tredje snabbaste tiden på hela dagen. Skön känsla och jag behövde nog endorfinerna för att ignorera foten och trampa på hemåt. 

När jag körde in i Alingsås kändes det verkligen att allt satt och även om det nu var mörkt så tänkte jag att det var lugnt att ta sig hem med min lilla baklykta, det var ändå inte många bilar ute nu. Unnade mig att ta det lite halvsoft också för att inte sabba känslan på dagen och 23:30 rullade jag in på Fribovägen igen med 39 mil i benen och närmare 19 timmar ute varav 15 timmar i cykelsadeln.

Oerhört skönt att klara det även om jag aldrig såg det så mycket som en utmaning som ett äventyr och en chans att göra något som man kanske inte har varken tid, möjlighet eller ork till så många gånger i livet.

Träningspasset hittar ni här: http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=13796232

Foton finns på min Instagram https://www.instagram.com/niklaskarlsson/ 


6 kommentarer till inlägget

Raz
1977 • Katrineholm
#1
27 juli 2017 - 14:38
Kanon!
1978 • Alingsås
#2
27 juli 2017 - 17:46
Grymt Niklas! Och tack för fin rapport av äventyret.
1961 • Göteborg
#3
27 juli 2017 - 21:14
Wow, vilken runda!
1973 • Alingsås
#4
27 juli 2017 - 21:18
Snygg racereport och superstarkt kört!
1955 • Enköping
#5
18 augusti 2017 - 17:37
Starkt jobbat...heldagsjobb...har själv börjat gilla långpass mer och mer...tänkte åka Mälaren runt om ett år...32 mil utan tävlingsstress med olika startgrupper!

Hade du gps...vilken...hade du laddare ochkså¨till den...??? var ju några timmar som du var ute....
1972 • Sjövik
#6
19 augusti 2017 - 16:39
Mälaren runt låter ju riktigt nice också, Själv har jag funderat på Vänern , men det blir lite för mastigt tror jag. Klarade allt så när som på sista timmen med min Garmin Fenix. Hade jag ställt den på att lsa anorlunda eller pausat den när jag pausade hade den nog hålit hela vägen.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.