Alla kan

Kan du öka lite?

Sonen tillbringar väldigt mycket tid vid dator och olika spelkonsoler. Via skype håller han kontakt med likasinnade som bor 100 m bort men de träffas aldrig. Det låter som att de har väldigt kul men.. det är något som kryper i mig när jag ber honom om hjälp och får ett vresigt svar efter att han spelat 4 h på raken. Vad är det som händer i hjärnan egenligen? I lördags "tvingar" jag honom med mig på en powerwalk på 6 km i skogen. Jag går så fort jag kan med ryggsäck och sonen får ligga i för att hänga med. 55 minuter senare är vi hemma. Sonen är lätt svettig och röd i ansiktet men ser inte direkt bedrövad ut över av att ha blivit berövad på 1 h speltid. Vi har haft himla trevliga samtal om högt och lågt så tiden har gått fort. Jag känner att jag seglar i medvind så dagen efter ger jag ett förslag att vi kan jogga ett par dagar i veckan och erkänner att jag är orolig för all dator- och speltid. Vi kunde göra något tillsammans som motpol till stillasittandet.


Idag var det första turen och det är dags att byta om. - Det är kallt ute säger jag, ta långbyxor. Sonen kommer upp ur källaren, öppnar dörren och som på film sträcker han ut handen och känner in yttertemperaturen. Vi startar med att gå snabbt cirka 200 m upp till stigarna i skogen. Sonen fryser i shorts och t-shirt. Efter 150 m joggande frågar jag hur det känns. - Kan du inte öka lite? säger sonen och har den där blicken som säger att i den här farten blir premiärturen en piece of cake. -Vi kan öka lite efter den här backen om du vill. Men det händer aldrig för backen är 600-700 m lång ;)
Den utvalda slingan är 3 km och har positiv lutning d.v.s. boostar självförtroendet med lätt utförslöpning ju närmare hem vi kommer. När vi kommer ut på asfalten springer sonen om mig och är någon sekund före mig hem. Den ömma modern har kommit hem från jobbet och jag hör sonen, som nyss hade en nära döden upplevelse bakom mig i skogen, säga: -Jag vann!


Och det gjorde han! Jag visste inte att det var tävling.. men han vann för jag hörde hur han fick pressa sig dessa kilometrar i skogen. Med den inställningen kommer han att, verkligen, springa i cirklar runt mig om 6 månader om han vill.
På lördag är det dags igen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
0