GPS gone bananas

Alltså jag lär mig aldrig. Jag borde ha slutat lita blint på gps:er efter senaste årens äventyr. Ändå glömmer jag bort och sätter gång på gång min fulla tilltro till en bit halvkass elektronik.

Fil 2016-04-03 14 27 23

Tanken var att jag skulle cykla hem från dotterns orientering på andra sidan Skåne. Med färdvägen programmerad i klockan. Såklart utan backup i form av karta (efter en gång på orientering skulle jag nog i alla fall kunna se skillnad på en väg och en brunn).

När jag ska sätta mig på cykeln strejkar gps:en och rundan går inte att se. Utan gps-spår kommer jag ALDRIG att komma hem. Jag har två alternativ:

  1. Sitta och vänta på orienterarna. Utan ytterkläder och med cykelskor på fötterna… Långsamt frysa ihjäl och svära över uteblivet långpass. Med hjälmen på.
  2. Chansa. Jag vet att jag ska åt sydväst. Hur svårt kan det bli? Eller kanske snarare: hur långt???? Ser mig själv landa någonstans i Göteborgstrakten, utsvulten och ledsen…

Anyway. Fredrik är smart. Han säger åt gps:en att leda mig hem, via någon spejsig funktion. Det blir en annan väg än tänkt, men en väg. Jag är glad och ger mig av.

Fil 2016-04-03 14 27 08

Det går strålande. Milen tickar, timmarna går. Efter 7 mil når jag Eslöv. Typ nästan hemma. Härifrån hittar jag i sömnen. Ändå väljer jag att följa spåret. Och det är nu det går bananas. GPS:en leder mig i cirklar. På grusvägar dessutom.

Och som den guldfisk jag är litar jag mer på min GPS än på mitt eget lokalsinne. Snurrar snällt runt ett par varv innan jag äntligen får lämna Eslöv.

Så här i efterhand är jag glad att jag tog mig därifrån. Jag kunde ju ha snurrat där fortfarande om det velat sig riktigt illa. Långpasset som aldrig tog slut liksom…

karta

Nästa gång tar jag karta.

1 kommentarer till inlägget

1960 • Uppsala
#1
5 maj 2016 - 12:00
GPS:n tyckte att du behövde några extra mil. Så snällt.
:)
Karta alltid bra.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.