SLOWJOGG

Att vara cyklist?

Jag har alltid varit en cyklande människa. Från min första tvåväxlade DBS, via utnämningen månadens cyklist i det lokala fanzinet 6-ök och mina korta och olyckdrabbade försök på MTB i slutet av 80 talet har jag älskat att cykla. När så 30-årskrisen med tillhörande sambofetma infann sig under tidigt 2000-tal var valet av motionsform rätt enkelt. Hösten 2002 unnade jag mig så en helt ny hybridcykel efter att ha ägnat sommaren åt husrenovering. Körde raskt Mjörn Runt som mitt första lopp och började träna för min första Vätternrunda året efter. Cyklingen gick bra, byttes mot löpning och skidor under vintern och togs återigen upp till våren. Med ny kraft och kanske lite för mycket vilja. Höger knä pajade, Vätternrundan ställdes in och löpning var den tillfälliga lösningen.

En tillfällig lösning som blev till en vana och tillslut även ett jobb. Ett jobb som efter ett tag gjorde att jag återigen kom i kontakt med Vätternrundan. Med nya anmälningsförsök och ett knä som klarade de första passen men aldrig var riktigt redo för ens 30 kilometer. Men så efter ett antal misslyckanden på hybriden fick jag under hösten 2011 äntligen chansen at cykla racer på Playitas. Det gav mersmak och efter diverse lån och nödlösningar skaffade jag mig en egen racer våren 2013, redo för min tredje anmälan till Vättern och första start. Allt funkade bra, jag genomförde loppet med skön känsla och tryck i benen och de sista milen från Medevi kände jag mig som en riktig cyklist, en roll jag inte känt mig helt bekväm i. Inte då och inte fram till för några veckor sedan.

För mig var det, trots ett stundtals rätt tungt steg och upprepade misslyckanden att klippa milen under 40, aldrig några problem att identifiera mig som löpare. Kanske för att kraven är mindre, det räcker liksom med att springa för att vara löpare, precis som det ska vara. Att vara cyklist har känts som något annat, lite svårare att uppnå. Att det har krävts rätt kläder, manér och kunskap. Jag är rätt ointresserad av att både mecka och att köpa nya prylar/cyklar vart och vart annat år, men det har på något sätt känts lite fel. Att det inte har räckt med att cykla och gilla det för att vara cyklist.

Men med lite perspektiv på senaste årets träning och tävlingar så har jag bestämt mig för att vara cyklist ändå, jag är ju faktiskt rätt bra på det. Förmodligen är det mest idéer i mitt huvud, men jag misstänker att jag inte är den enda som inte känner sig direkt inkluderad i cykelsporten. För även om det är väldigt kamratligt och hjälpsamt när man väl är i klungan så är det lätt att tro att man inte riktigt platsar innan man väl är där.

2 kommentarer till inlägget

1975 • Förslöv
#1
26 maj 2015 - 10:45
Grymt! Vi får ta en runda I framtiden.//
1978 • Göteborg
#2
26 maj 2015 - 14:41
Bra skrivet! Ser fram mot att följa dig på distans i årets VR.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.