SLOWJOGG

Summering Borås 24h + GAX 100 miles

Det var fler än en i min närhet som tyckte att det var en rätt dålig idé att försöka sig på 24h och 100 miles med mindre än en veckas återhämtning. Och jag förstår dom, inte ens jag tyckte idén var strålande, men ett intressant experiment. Och eftersom båda är drömlopp sedan länge ville jag inte välja bort någon av tävlingarna.

24 timmars loppet i Borås tänkte jag skulle passa mig perfekt, nära hem (så att man kan sova i sin säng natten innan), asfaltsbana på relativt långt varv (1417 m) och mitt i semestern. Så perfekt blev det kanske inte ändå, banan var betydligt backigare än jag kunnat föreställa mig och jag tror vi (precis som på SM 100km) hade prickat in årets hittills varmaste dag. Värmen har jag lärt mig hantera skapligt genom att helt enkelt sänka farten och få i mig vätska och näring, för att sedan ösa på när det svalnar. Det funkade bra även i Borås. Men när jag väl kunde ösa på började rätt snabbt backara, framförallt nerför ta ut sin rätt i låren och efter halvtid fick jag börja gå även i nerförsbackarna. Här är det inte svårt att se att lite träning hade hjälpt. Jag är dålig på backar framförallt uppför, men när jag träna backar softar jag ofta nerför. Skulle nog hetlt enkelt böhöva lägga in backigare rundor särskillt på långpassen och då försöka hålla i tempot både uppför och nerför. Slutresultatet blev 161 km. Jag klev av när jag kände att 4:e platsen var säkrad och 100 miles var ju en kul siffra eftersom det var inbokat äve helgen efter. Efter mina förutsättningar tycker jag att jag gjorde ett OK lopp ändå. Mitt näst sämsta 24h resultat men det var betydligt fler löpare som presterade långt under sin förmåga under bra förhållanden så fjärde plats igen (min fjärde totalt i RM) får anses OK.

Efter loppet tog återhämtningen lite längre tid än vanligt, framförallt var det svullna föttter och blåsor som besvärade, men fram emot torsdagen kände jag ändå att jag kunde gå utan att belasta konstigt eller känna mig hindrad och på fredagen körde jag ett kortare testpass. Jag kände att det nog var OK för en start i GAX ändå även om undersidorna av fötterna hade tydliga spår av helgens blåsor.

Nojade en hel del över packningen, är ju inte van att springa distansultra direkt, detta var mitt tredje lopp och det var betydligt längre och med väldigt mycket glesare mellan kontrollerna än något av dom tidigare (Kraftloppet och Lappland). Fick i alla fall ihop utrustning som jag kände mig trygg med och väl nere hos Olle i Skåne kändes allt rätt bra. Jag sov gott och vaknade rätt avspänd inför uppgiften. Olle hade också sett till att bunkra upp rejält till våra extra depåstopp som Charlotta skötte. Själva loppet har jag beskrivit här.

Eftersom nattlöpningen blev både regning, kall och blåsig blev vi tvugna att bryta efter 115 km. Ett helrätt beslut när man ser det i backspegeln och vi kämpade minst en mil (ca 2 timmar) med ständigt sjunkande kroppstemperatur och seriösa flykttankar. Och när vi var hemma hos Olle igen och fick av oss skorna och såg vad 12 timmars väta gör med ett par fötter var jag fundersa på om dom någonsinnn skulle repa sig. Men redan efter några timmars sömn hade fötterna återgått till visserligen ett svullet, men inte skrynkligt vitt stadie. Ett antal blåsor had adderats till de som var från tidigare helg, blåsa iblåsan är ett för migg nytt fenomen. Jag hade även några skavsår på fötterna av sand som trängt in och skavt under de sosta 6-7 timmarna. Blånaglarna från förra helgen satt kvar men hade ökat i intensitet och muskelstelheten är nu ett drygt dygn efter att vi brutit betydligt mindre påtaglig än ett dygn efter 24h.

Summan av allt är alltså att kroppen ändå mår relativt bra. De två loppen med mellanliggande mjukningspass summerar till 28 mil på lite mindre än 8 dygn. Tidigare rekord är 27 mil på lite över 9 dygn. Och jag har lärt mig oerhört mycket om framförallat att springa distansultra. Att energi behövs väldigt mycekt oftare än man tror att variation i kläder absolut behövs och att det absolut är något man ska köra i par. Särskillt när man börjar komma upp i längre distanser. Stöttningen man ger varandra och backuppen i både mental styrka, energidepåer, utrustning och inte minst uppfinningsrikedom går inte att överskatta. En annan lärdom är väl att varierande underlag och lägre tempo med pauser sliter mindre än varv på varv på samma bana, men det visste jag nog redan innan.

Nu blir det lite riktig återhämtning och en reset av hjärnan så får man se vad nästa utmaning ska bli. Just nu är pappret blankt.

 

Endorfiner och bubbel, inte tokigt alls!

 

2 kommentarer till inlägget

Shaman Dalie
1977 • Skellefteå
#1
14 juli 2014 - 11:26
Otroligt starkt! Grattis!
2009 • Klippan
#2
14 juli 2014 - 18:14
Grattis till Vinnarmentalitet och -resultat!!!!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.