Lunch i Morzine – omeletten satt som en smäck!

TdF 2010 Lördag 10 juli

KuriosaLördag 10 juli

Efter en stärkande frukost var det äntligen dags att få känna på proffsens berg. På programmet stod en längre runda på 8 mil alternativt en kortare på 4 mil.

Låter det fjuttigt enkelt? Låt oss direkt slå fast att det var en härlig utmaning! Vad sägs om en mil uppmjukning innan det var dags att ta tjuren vid hornen. På menyn stod kategori 1-stigningen Col de la Ramaz - 14 km upp till toppen på 1 619 m med en medellutning på 6,9% och de sista 3 km toppade med 10-12% motlut. Härligt att sen få pusta ut med en cappucino och glass.

Nu väntade det andra minst sagt lika svåra konststycket – utförsåkning på vindlande alpvägar med en gassande sol som gjorde att asfalten smälte i serpentinkurvorna.

Här och nu insåg vi att proffsen är inte bara grymma på att klättra, de är också tekniska virtuoser och lite galna när de lekande lätt blåser ifrån motorcyklar på sina vindlande utförsåkningar.

Själva tog vi det lite mer piano var och en i sitt eget tempo (en del bromsgummin slets ganska snabbt och på fälgarna kunde man garanterat fixat ett vändstekt ägg…).

I rask takt betvingade vi en i sammanhanget kortare (4 km) kategori 3-stigning för att sedan känna på målstigningen från Morzine på knappa 1 000 m höjd upp till skidorten Avoriaz på 1 796 möh.

Kategori 1 innebar i detta fall 14 km uppför med ett härligt antal serpentiner och 6,1% i medellutning.

Efter att ha njutit av utsikten och fotograferat horisonten runt rullade vi åter ned till Morzine och den väntande lunchen – omeletten satt som en smäck!

Tillbaka på hotellet bjöds på 3-rätters franska delikatesser och sedan var det trötta ”hjältar” som snabbt intog horisontalläge för återhämtning och strax kom John Blund med skönhetssömnen som ett blixtnedslag.

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.