Ljud och träning, hur funkar det?

Träning/KuriosaLjuden i vardagen påverkar oss i större utsträckning än vi tror. I affärer och på vissa restauranger spelas musik för att får oss att handla och äta snabbare. Störande buller gör så att vi koncentrerar oss sämre, fågelkvitter får oss att koppla av.

Musik och träning, hur funkar det? En bra låt kan göra träningen lättare, eftersom musiken påverkar vår sinnesstämning. Musik kan peppa oss under fysisk aktivitet. Ett högt och fast tempo ökar vår takt. Och lite arg och trotsig musik kan få oss att hålla ut längre.

Ljudböcker då? Här handlar det mer om att glömma bort tiden under träningspasset än att bli peppad. Det är till exempel lättare att springa en timme om man lyssnar på en intressant berättelse samtidigt.

Vi skulle kunna lära känna våra kroppar lite bättre genom att lyssna på ljuden runt omkring. Det skulle dessutom kunna ge oss större förståelse för den miljö vi springer i. Testa att bara lyssna och fundera: Hör du din puls? Eller din andning? Hur låter omgivningen? Ju mer du lyssnar desto mer kommer du upptäcka.

Hur gör du?

27 kommentarer till artikeln

1971 • Alingsås
#1
17 november 2014 - 11:59
Djupt, men intressant =)
Själv kör jag "favoritmusik i allmänhet", oavsett om det är ett snabbt 10km-lopp eller om jag är ute på långtur.

Jag har faktiskt inte testat att skräddarsy playlisten efter vilken sorts löpning jag håller på med så mitt under ett snabblopp kan det komma en powerballad och under långturen i pensionärstempo kan det komma värsta fartiga låten.

Jag *tror* inte att det påverkar mig så mycket vad jag lyssnar på, är det 10km snabbt som gäller är jag antagligen peppad nog ändå,i varje fall under tävling. Men för snabbdistanspass på träning finns det kanske lite förbättringspotential om jag planerar en lista som övergår mer mot fart & trots mot slutet av loppet?
1963 • Eskilstuna
#2
17 november 2014 - 12:03
Det kan dessutom vara helt fantastiskt att springa i miljö utan ljud, som i fjäll och berg eller öar på sensommar och höst när fåglarna tystnat. Hur ofta får man uppleva total tystnad, den som man nästan kan höra?

Kolla gärna in den tänkvärda kortfilmen "Silence" från Arc'teryx där bergslöparen Adam campell medverkar:
http://www.youtube.com/watch?v=pQZOzJpaqA8
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#3
17 november 2014 - 12:26
Föredrar träning utan musik. När jag löptränar i trafiken känns det som en överlevnadsfråga att inte stänga ute trafikljuden. Men även ute i naturen föredrar jag att höra de naturliga ljuden omkring mig.
Tobias Fritzon
1974 • Upplands Väsby
#4
17 november 2014 - 14:20
Sound of Silence!
1952 • Varberg
#5
17 november 2014 - 14:41
Håller med Ronny. Dels vill jag höra de naturliga ljuden och dels är det en säkerhetsfråga. Vill att löpningen ska vara befriad från den ljudnedskräpning som vi har idag. Man kan ju t ex höra om man har bra fotisättningar. Vårens första strandskata är en höjdare mm
1970 • Lerum
#6
17 november 2014 - 15:04
Allt har sin plats :)

Jag blir klart påverkad av både ljud och miljö.

En pod där två löpare surrar i en timme kan få mig att glömma junk miles under en timme. Samma sak händer lätt om man springer två kompisar och bara snackar hela tiden. Lite lugnare musik eller bara radion får många ggr samma effekt.

Att springa i skymningen och höra hur det knakar i skogen kan vara spännande (gryningen vet jag inget om för då sover jag)

Ibland är det blandad hårdrock och då kan en låt med Pantera eller Hatebreed plötsligt få mig att sänka km-tiden med 10-40 sek men lika väl kan en lång utförslöpa utan musik inbjuda till samma sak. Pratar vi ansträngning kan en skogsbacke helt utan musik göra att pulsen går upp i taket och tvingat mig stå flämtande högst upp i någon minut innan jag kan springa vidare . . .


Mvh Lättpåverkad
Carl Lernberg
1976 • Hässelby
#7
17 november 2014 - 15:31
Håller också med Ronny
Lennart
1971 • Vallentuna
#8
17 november 2014 - 17:08
Gillar inte heller att springa med ljud. Vill lyssna på naturen :-).
1968 • Garphyttan
#9
18 november 2014 - 08:56
Jag har alltid tränat till naturen och känner en stor drivkraft av att göra det.
Barbro Wirdmo
1974 • Sala
#10
18 november 2014 - 12:34
Jag springer alltid med en ljudbok i lurarna, kanske beror på att jag försöker få annat att tänka på. Sliter med mig själv med att "ge upp och går lite emellanåt" då fungerar ljudbok rätt bra
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#11
18 november 2014 - 13:02
Om ljudboken är bra kanske det får dig att träna extra mycket för att få höra fortsättningen (om man endast tillåter sig själv att lyssna under träningspassen)? Vet att många lyssnar på podcasts, alltså nedladdningsbara internetradioshower när de tränar. Kanske en podcast som handlar om just träning vore något?
1963 • Bromma
#12
18 november 2014 - 15:23
Jag inser att vi är olika, men själv föredrar jag att bli uppslukad av omgivningens ljud framför medhavd musik eller annat i öronen när jag springer. Dels tycker jag om att vara närvarande i själva löpningen, dels behöver jag ofta vara fokuserad på det jag gör för att passet ska ge rätt resultat. Jämför med begreppet prattempo – ett tempo där man obehindrat kan föra ett samtal. Men så är det det här med rytmen. Rytm är viktigt för mig, kanske extra viktigt för att jag också är trummis. Det känns obekvämt för mig att vara i otakt, vare sig det gäller dans, trummande eller löpning. Stegens naturliga rytm i en viss fart är en nyckelfaktor för mig. Likadant är det med andningen, som också går i takt med stegen och farten. Jag skulle ha svårt att i förväg hitta rätt låtval för att passa stegens naturliga rytm, som varierar med fart, dagsform, kupering, vind och andra naturliga hinder längs vägen.
Däremot laddar jag gärna upp med musik inför tävling. Sinnesstämningen gör mycket för prestationen och inställningen till händelser under loppets gång. Men under själva tävlingen vill jag ha fullt fokus på löpningen och det som händer i min närhet. Startskott, prasslet av konkurrenternas nummerlappar, väder och vind, fotsteg som närmar sig eller dör bort bakom mig, hejarop, klockringningen, andhämtningen hos mig själv och löparen intill, pulsen som dunkar på upploppet…
Barbro Wirdmo
1974 • Sala
#13
18 november 2014 - 15:49
Bra tips Ronny, tack :)
Barbro Wirdmo
1974 • Sala
#14
18 november 2014 - 15:58
Ja exakt så är det, jag lyssnar bara när jag springer.. Podcast är helt ok det också men gillar mer ljudboksvarianten.
Man kanske ska ta en språkkurs som ljudbok hahhaha 2 flugor i 1. skulle se/låta lite kul kanske :)
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#15
18 november 2014 - 16:32
Ja det kanske funkar om du håller "prattempo" Barbro! Apropå det har jag sett folk som pratar i telefonen med handsfree samtidigt som de tränar. Oftast tjejer för de har ju bättre simultankapacitet än oss män sägs det. Ibland stannar de upp och "messar", läser facebook eller vad det nu är som är så viktigt. Kanske passar de på i vilopauserna när de kör intervaller?
Åsa
1978 • Tyresö
#16
18 november 2014 - 17:38
Springer alltid utan musik eller annat ljud. Det är en del av njutningen. Både att höra omgivningen och sig själv, men också att låta tankarna vandra fritt. Det blir egentid även i huvudet.

Provat någon gång att springa med musik eller radio, men det blir ett störningsmoment. Kanske skulle jag springa fortare med musik, vad vet jag, men lusten och känslan är viktigare än de sekunderna jag ev skulle tjäna.
18 november 2014 - 19:23
Kommentaren är raderad på användarens egen begäran.
1971 • Alingsås
#18
19 november 2014 - 00:06
+1 på dig ViBa!

Men faktiskt, och bara för att...
Ikväll kände jag mig lite off och ville bara iväg, bort från allt. Sprang först in mot lilla stan men vände sedan ut mot ett lite halvöde industriområde. Tyckte inte det var off nog utan jag drog iväg ut på kolsvarta mörkrets skogsväg strax utanför stan.

Där, ute i blindmörkret, drog jag ut lurarna. Dels för att jag funderat på vad andra här tycker (inte dissa innan man testat juh!) och dels för att höra när jag är på väg av grusvägen ner mot diket.

Jag överlevde och efter ett par km i kolmörker kom jag fram till belyst bebyggelse igen. Där bland stadsljud fann jag längre ingen anledning att inte ha lurarna i så jag stoppade in dem igen.

Jag tyckte det fanns ett värde i att i det totala lugnet/mörkret få uppleva tystnaden, bara mina steg i gruset och mina andetag - inget annat! Det uppskattade jag på riktigt, ärligt, men så fort jag kom in mot stan igen och jag började möta bilar & höra stadsljud etc så tyckte jag det var allra trevligast att lyssna på min favvomusik igen.

Tja, det var mina fem cent =)
Ha en god natt!
1963 • Ritorp
#19
19 november 2014 - 08:29
Jag säger som Clintan säger i spagettivästerns. Det finns två sorters människor. De som springer med musik i öronen för att slippa känna löpningen och så finns det de som springer och njuter av det.
Åsa
1978 • Tyresö
#20
19 november 2014 - 13:19
Hm. Intressant. Jag springer ju aldrig i stan. Bor ute i vildmarken och springer oftast där. Där är det totaltyst och den här årstiden bäckmörkt. Att springa i den tystnaden, i den naturen, är fantastiskt. Men jag vet ju inte hur jag tänkt om jag sprang i stan. Kanske skulle ha ett större behov att skärma av med lurar för att få vara"ifred"?

Ang dömande: jag har ingen åsikt om hur man borde göra. Bara intressant att höra hur andra gör. Smaken är väl som baken och det är bara man själv som ska bli nöjd i slutänden.
1968 • Löddeköpinge
#21
20 november 2014 - 13:37
Har likt #17 också mött på motstånd mot att springa med musik. Det verkar inte riktigt vara lika fint på nåt sätt. För mitt fokus är det viktigt med musiken. En gång dog min Iphone på ett intervallpass och jag var nära att behöva bryta passet. Jag fullföljde men med tappad koncentration blev det inte alls lika bra som jag hade hoppats. Det funkar bara inte att fokusera riktigt utan musik. Det går säkert att vänja sig men jag har ingen lust att prova.

Dock kan jag till viss del köpa säkerhetsaspekten (även om den diskussionen också tenderar att bli lite överpräktig ibland).

Jag kör utan musik är när jag är på tjänsteresa eller semester och springer inne i en stökigt trafikerad stad som jag kanske inte känner till riktigt eller om jag kutar på smala, kurviga landsvägar i t ex Italien :-) Ett annat tillfälle när jag inte kör med musik är i inledningen av lopp där det är trångt och bökigt och jag vill kunna höra andra löpare. Dock knäpper jag alltid på musiken när löparna har spridits ut tillräckligt mycket.
Åsa
1978 • Tyresö
#22
20 november 2014 - 13:49
Jag bortser glatt från alla som tar sig utrymmet att definiera vad en "äkta löpare" gör och inte gör. Det kommer alltid finnas personer som håller på så, så det är bara att lära sig strunta i. Man får inte låta främlingar på nätet ha den inverkan på ens liv.
1968 • Löddeköpinge
#23
20 november 2014 - 14:06
Tack Åsa :-D
1963 • Ritorp
#24
20 november 2014 - 16:44
Ni läser Mikaelas artikel och tänker... Vad?
1968 • Löddeköpinge
#25
20 november 2014 - 17:07
Att Mikaela kanske är intresserad av att höra vad hennes läsare tycker...?
Men det kanske var fel?
Artikeln avslutas också med "hur gör du", vilket jag tolkar som en inbjudan att göra detta.

Sen gick jag också igång på bl a din kommentar kring att det finns olika sorters människor/löpare beroende på om man lyssnar på musik eller inte. Så här i efterhand kan jag hålla med om att det var rätt onödigt att hetsa upp sig över det.
Åsa Nelin
1958 • Onslunda
#26
20 november 2014 - 20:58
springer/tränar/går alltid med ljudböcker i öronen, i början var det bara då jag lyssnade, men numera är det ofta ljudböcker i öronen annars också. Men en bra bok kan få mej att springa/träna längre för att få lyssna.
Jag skulle nog kunnat springa fortare med musik i öronen.
ur säkerhetsaspekt så har jag kolla på trafiken iaf, kanske inte om jag sprungit i stan men ute på landet finns det inte så mycket ljud som trafiken drunknar och Så högt lyssnar jag inte.
Jag har tillräckligt med tid att lyssna till tystnaden utanför tättbebyggt område iaf :)
1982 • Skåne
#27
22 november 2014 - 06:02
Jag springer med ljudbok eller podcasts. Det hjälper mig att orientera i tid och i viss mån rum när jag springer några varv i ett mörkt elljusspår.

Ibland kör jag en viss låt på repeat, kopplar bort hjärnan och springer i takt till musiken. Det är i så fall mot slutet när krafterna tryter.
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.