Foto: Mathilda Piehl

15 mil med starka cyklister

Krönika/TävlingsberättelseÅsa Sköldberg körde Halvvättern för första gången i år. Hon sammanfattar helgens upplevelse med att Ride of Hope, som hon körde med, består av erfarna klungcyklister och att backen upp till Omberg inte är så farlig. Hon konstaterar också att kaffe är viktigt för stämningen bland cyklisterna.

Mitt cykelmål i år är Vätternrundan, då jag ska leda en tjejgrupp med ambitionen att komma i mål under elva timmar. Det ska bli jättekul att köra med det gänget, dels för att det är en tjejklunga men framförallt för att det är ett störtskönt gäng att cykla med.

När min kompis Jessica ringde och frågade mig om jag ville cykla med en Ride of Hope-klunga tillsammans med henne under Halvvättern var svaret självklart ja.

Ride of Hope samlar in pengar till Barncancerfonden genom att bland annat delta i olika cykellopp. Vad kan vara bättre än att få kombinera cykling med att bidra till cancerforskning?

Jag har kört Tjejvättern ett antal gånger och Vätternrundan förra året, men detta var min fösta Halvvätter. Det var spännande med en ny bana, även om jag var lite orolig för att köra med en helt ny grupp och för backen med stort B som kommer precis innan Omberg. Båda sakerna gick utmärkt.

Det var en stark och bra grupp som var vana gruppcyklister och backen var inte så värst brant när vi väl kom fram. Vårt mål var att klara loppet på 5,30 timmar och vi hade planerat att hålla ett snitt på cirka 29 kilometer i timmen och att stanna en gång.

Det är en väldigt fin och ganska lätt banstäckning, Omberg med sina bokskogar är helt otroligt vackert och Östgötaslätten är fin och platt att cykla på.

När vi kom till det planerade stoppet visade det sig att det bara var en vattendepå. Detta gjorde att de som ställt in sig på kaffe blev besvikna och humöret i klungan sjönk lite. Vi bestämde oss för att fortsätta två mil till Rökdepån där det fanns kaffe, bullar och bajamajor utan kö! Efter ett sjuminuters stopp var vi ute på banan igen, nu var alla fulltankade och hade bra energi i benen.

Jag upplevde det som att det fanns bra med plats på banan och på det stora hela var Halvvättern ett bra ordnat arrangemang. Det enda stället där det var lite rörigt var i backen upp på Omberg där vissa ledde sina cyklar. Flaggvakterna måste också jobba lite på sin teknik, ibland visste man inte om det var med flaggan eller handen som de visade vilken väg man skulle välja.

Vi klarade tiden med marginal och rullade in på 5,01, en bra tid som vi var väldigt nöjda med.

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.